En visa om ett rosenblad (Cornelis Vreeswijk)

Det var en gång ett litet rosenblad
och rosen som hon växte på var röd
så föll hon av en dag för då var rosen död
då for en yster vind förbi
då blev hon glad

Vinden var en glad och eldig fyr
som var på väg från söder emot nord
han fyllde hennes öra fullt av fagra ord
Kom hjärtevän", sa vinden, "Kom!
då blev hon yr

Hon kunde inte motstå det han sa
hon skänkte honom allt vartom han bad
han förde henne med sig till den stora stad
Här ska vi bo vi två, sa han
och hon blev glad

Men vinden var ett trolöst exemplar
som bara ville tumla runt i skyn
han blåste henne i från sig och hon föll ner i dyn
sen for han hastigt bort från stan
och hon blev kvar

Skulle ni se ett blomblad någonstans
bland skräp och smuts här i vår glada stad
minns att hon en gång var ett vackert rosenblad
hon älskade en vind en gång
och hon var hans

Och rosen som hon växte på var död
och vinden som hon älskade, han for
var natt går hon igen i rummet där jag bor
hon kallas rosenblad
och hennes färg är röd